blues

den bara står där, lutad mot garderoben, och aldrig gör jag ens en ansats att fortsätta. det är som att den här tavlan är en enda stor påminnelse av mina försummelser, jag ser den när jag går och lägger mig, jag ser den när jag vaknar.

blues ikväll gör det svårt att minnas dagen som god, men det var den, det vet jag. jag klev upp ur sängen imorse - föga utsövd men ändå utan problem. åt frukost, läste dn (rocky först i sedvanlig ordning), packade väskan och borstade tänderna till moder jords massivas "dandelone wine". det är inte så halt längre så jag slapp trippa fram med små cp-steg till skolan. föreläsningen var ganska smärtfri idag, jag kunde till och med relatera till vad han sa och parham var på ett busigt/drygt humör som gjorde det roligt att sitta bredvid honom. men den där ointelligenta tjejen som alltid sitter längst bak och säger saker som "amen hallå! dedär kan ju ingen köpa kläder för, vet du va en tröja kostar, typ 400 liksom!" när socialarbetaren gästföreläser om försörjningsenheten, hon hade besök av sina två polare idag. en av dem var en cool hiphopish kille som satt och lyste på vår stackars föeläsares powerpoint-presentation med sin häftiga lasersiktepenna, en sån som man skulle kunna tänkas haft i högstadiet. och han nöjde sig inte med det, närå, han gick över till att rikta pricken på föreläsarens kala hjässa, vilken kille! jag orkar inte ens himla med ögonen.

efter att ha suttit på rastlöshetens nålar på övertid skyndade jag mig hem för att laga mat, ivirig att bejaka min första hungerkänsla på en hel vecka. jag slängde ihop en man-tager-vad-man-haver och läste dn, chattade en stund med augusto, rusade iväg till läkaren. det gick inge bra alls där, lyckades reta upp mig på den långa väntetiden och gjorde en dramatisk avskedsgest, rusade vidare på östersunds fula gågator med frida hyvönen i hörlurarna, köpte brevkorgar på åhléns och mat på hemköp.

jag skulle ha pluggat ikväll, skulle ha räddat mig själv, istället sysslar jag med självsabotage genom undanflykter och forcerad stiltje. det måste väl ändå gå under rubriken tvångsmässigt beteende, detta med att fullt medvetet låta bli att göra tillvaron mer uthärdlig? mamma sa till mig: "måleriet ska inte vara en ursäkt att strunta i skolan och skolan ska inte vara en ursäkt att strunta i måleriet". hon har en teoretisk poäng men faktum kvarstår: jag låter bli bara för att jag kan. och under tiden letar jag efter något som fattas, fördummar mig själv och letar på annat håll, kan det vara en cigarett, går ut och ser efter. nej, din strulsubba, det är tentan och det är inlämningsuppgiften! *håller för öronen och sjunger*