nummer ett

misstaget i slutet av augusti: att ta bilen till östersund för att stanna. vad tänkte jag på? det som då var ett begynnande obehag har nu blivit katastrof och jag ältar min saknad så mycket att det blir patetiskt. jag ville inte vara dum och tacka nej till utbildningen, ville inte gå sysslolös ännu ett år, så jag tog mig samman och flyttade mina pinaler till jämtland. jag har verkligen försökt, jag har svalt allt, festat loss med de andra studenterna, försökt se skidåkning och likriktning från den ljusa sidan, vänt ut och in på mig själv för att hitta motivation och ork till det här. det gick bra en stund, sen blev det segt, nu har allt rasat samman och jag tror att om jag inte får flytta tillbaka till göteborg illa kvickt så kommer jag att gå under. jag. kommer. att. gå. under.

var tog min motivation vägen? jag gör det bekvämt för mig genom att skylla på studieupplägget och annat som inte har med mig att göra. för det är väl de andra det är fel på, inte mig? eller bara mig mig mig. igår var jag på den första riktigt intressanta föreläsningen på hela terminen, det var dallas från rosengård som talade på gamla tingshuset om vikten av sysselsättning och bekräftelse. jag blev sjukt peppad, kom plötsligt ihåg varför jag vill göra det här, tänkte framåt, visualiserade drömmar. men så var det föreläsning i morse igen, sal 234, det där som i mina öron lika gärna skulle kunna vara serbokratiska, pratet om vilka välfärdsmodeller som används var, vilka teoretiker som hittat på vad, vad de skrivit för böcker, vilket statsskick som funkar hur, inflation, budgetunderskott, centraliserad avtalsrörelse, subsidiaritet... filtret av oljud och dimma bara måste infinna sig, är det självbevarelsedrift hos en bångstyrig själ eller vad fan handlar det om? jag vet bara att paniken stiger när jag inser att jag faktiskt måste förstå, och för att förstå måste jag vilja, men jag vill inte, jag hatar den här kursen. *knäpper med fingret*, så, nu har tre år gått och jag kan börja jobba.

nu sitter jag i mitt rum och lyssnar på knife. det är trotset som regerar nu. bara för att hiphop och r'n'b (mina älskare) är den rådande normen i östersund måste jag tvärvända och klä mig i svart. den här dagen har varit till för att den ska gå, jag har ringt telefonsamtal till csn, östersunds sjukhus och försäkringskassan. karolina kom förbi på lunch, gjorde några maskor på mina 8:or (under min senaste gbg-visit köpte jag rött/krapplack mohairgarn), det ska bli en halsduk i år igen. jag är lite irriterad över att jag inte kommer ihåg hur jag stickade den förra, måste gå ner till garnaffären imorgon och tvinga butiksinnehavaren visa mig. imorgon är det meningen att vi ska "hitta på nåt", jag och karolina (bilföraren på bilden). på söndag är det julbak. jag har köpt pepparkaksformar i form av katter, en sittande och en stående. misspepp.

min första blogg för att få ner orden som frånvarar när jag ska prestera textmässigt i skolan, ska bara få ner det här, köra på, låtsas som att man kan göra såhär, bara skriva.