stiltje

detta med att systematiskt beskriva händelseförlopp verkar inte fungera för mig. lång tid har passerat innan jag tagit mig för att uppdatera bloggen, trots att jag borde redogjort för både det ena och det andra, borde berättat om augustos 9-dagarsbesök, om bastubad och utgångar, mat vi ätit och ämnen som avhandlats. men jag vill inte. kanske för att fasen - den som är nu, här, i ingenmansland - är oinspirerande, aptitlös och apatisk.

karolina och henrik sov hos mig i natt. vi var och såg svenska akademien på huset igår. det var en bra konsert, men föraktet infann sig redan innan musiken tystnat. det är som att glädjen, upproret, viljan till förändring bara föder känslor i mig av förljugenhet. inte rörande artisternas hängivenhet, bara effekten bland massorna i stort, eller den uteblivna. jag tänker inte på något sätt argumentera för det rimliga i mitt förakt, bara konstatera att det var så jag kände. vi vaknade vid tre och åt en tråkig frukost. henrik och karolina begav sig hem till norderön och jag gick till skolan för att skriva på min hemtenta. fastän jennie var hjälpsam och osjälviskt hängiven kunde jag inte hindra paniken från att stiga upp ur halsen, trycket där igen, ogjorda saker på hög. resten av kvällen färgades av uppgivenhet, men jag agerade kompis i gänget och bjöd på utlovad middag med tända ljus. funka funka. stackars markus hade intet ont anande köpt en bag-in-box med rödvin som jag inte kunde dricka eftersom jag inte gillar. svante gav mig sin skiva. av någon anledning både erhåller och behåller jag vänner, jag vet inte hur det går till, jag funderade över det medan jag ägnade mig åt högljudda sarkasmer av lågt underhållningsvärde. bluesen har definitivt en föryngrande effekt på mitt sinne. middagsgästerna var jennie, henrik, karolina, svante och markus. efter att de tu sistnämnda gav sig iväg för att spela ännu ett set av de förhatliga jullåtarna på plaza, gick vi andra - med undantag av trött jennie som gick hem - till news för att se christian kjellvander. han var gudomlig och bekräftade effektivt varje uns av melankoli i mig, samtidigt som jag funderade över vad som egentligen är verkligt; tankarna om livet i stort, eller livet när det händer. när sista extranumret var slut skildes vi åt och jag gick upp till markus hotellrum på quality hotels. vi drack öl och tittade på otaliga avsnitt av "kvarteret skatan" och "the ali g show". vad skönt det kan vara med humor. svante somnade och jag gick hem vid tretiden.

nu är morgonen här igen och tanken på att lägga sig i sängen känns snarare hotfull än lockande. jag vill inte vakna, att vakna är bland de smärtsammaste upplevelser som finns. varje morgon när drömmen övergår till jag i sängen i rummet, går en våg av obehag genom bålen och upp till tinningarna, stannar bakom ansiktet som ångesten alltid gör. den nya dagen ska ägnas åt tentan, det finns inga ursäkter, kryphål eller kompromisser. men det kokar över och jag tänker tankar om att försvinna upp i luften och ut i ett tidlöst vacuum, gömma mig för verkligheten, svart eller vitt, bara det där oljudet de kallar livet försvinner.