tiden är så knapp!

både jul och nyår har passerat med råge och jag är tillbaka i östersund efter lite kringresande i hemtrakterna. kära vänner har återsetts, svårigheter har genomgåtts och förvirringen har tilltagit. under de senaste dygnen i stockholm låg jag i feber till sängs hos josefin på brännkyrkagatan och hostade dag som natt. nu har jag svalt bisolvon tre gånger om dagen i en vecka och är fortfarande helt slemmig i halsen. mitt immunförsvar har helt kollapsat. sedan jag flyttade upp hit till jämtland har jag haft feber fem gånger samt halsfluss för första gången i mitt liv. jag som aldrig var sjuk förr. nu har jag slutat röka och testar med en vit månad för att se vilka förändringar som kan tänkas inträffa. min misstanke är att jag brukar lika mycket alkohol som de i min omgivning jag gnäller på. mitt smörgåsbord av åkommor grundar sig nog när allt kommer om kring i det faktum att jag aldrig sover. tre timmar per natt är regel, föregånget av timtals vändande och vridande på varierande underlag, alltid lika obekvämt eftersom hjärnan aldrig vill koppla upp sig på drömnätet. jag gick till och med till optikern igår, mitt premiärbesök, eftersom ögonen värker under förläsningarna. min syn diagnostiserades som perfekt och jag blev besviken, för svaret uteblev. men det är väl den uteblivna sömnen kan jag tänka.

jennie bor här nu, innan examen. det är otroligt, hon är helt färdig imorgon. hon sover på en madrass på mitt golv och vi har organiserat samboendet på ett bra sätt. regelbundna måltider, morgonpromenader och studier. trots sin nervositet har hon somnat. skönt för henne, imorgon är allt över, bortsett från fester och sittningar som ska avverkas.

min tillvaro är upp-och-ner. inte upp-och-ner som i nära-kanten-kollaps och suicida tendenser, utan upp-och-ner som i vad vill jag egentligen? jag halvfunderar fram-och-tillbakatankar, mitt huvud är som medusas fast invändigt, tankeormar alla på en gång. lager på lager ligger slingriga idéer om oförenliga projekt och företag jag önskar jag hade mod att förverkliga. jag är alldeles för upptagen med att vilja andra saker för att kunna koncentrera mig på skolan, det går faktiskt riktigt dåligt. tentorna har blivit godkända, men inte mer. jag tänker på tavlor, på en barnbok, poesin jag vill återta, broderier, artiklarna, flytta bort. jag satt på golvet och pysslade med nåt och kom till slutsatsen att jag aldrig blir nöjd. önska-erhålla-förkasta, det är formeln enligt vilken jag fungerar. jag har velat komma in på socionomlinjen i tre år och när jag väl kom in rann all motivation av mig. nu sitter jag här utan minsta intresse för studierna, ondgör mig över saker jag vill göra istället. jag fick en stark känsla av att jag borde ta ett billigt flyg till berlin, göra ett studiebesök i konstens namn. känslan är stark, att jag måste satsa. kanske för att jag läste om åsa sandell i dn imorse. vilken kvinna, hon började boxas när hon var 28. nu är hon elva år äldre och på väg till new york för att bli champion! jag lät henne inspirera mig för att råda bot på min begynnande åldersångest. för tiden går alldeles för fort och jag utvecklas i lägre hastighet än planen, jag behöver mer tid till karriär, familjebildning, följa mina drömmar.

nyårslöften tillkommer ett efter ett. det senaste verkar vara att våga. jag tror jag måste göra nånting det här året som jag egentligen inte vågar. som att resa. eller börja boxas. eller ta mitt konstnärsskap på allvar och börja visa framfötterna.